Slut på tålamod
Jag har sett människor dö varenda dag sedan jag kom till Liberia. VARENDA DAG. Jag har sett en baby dö. Jag har sett en höggravid kvinna dö. Jag har sett en kvinna bli överkörd av en lastbil. Jag har blivit överfallen och knivhotad. Jag har träffat apatiska barn. Jag har träffat barn som röker kokain. Jag har träffat barn som säljer sex.
Och det har varit okej.
Allt har varit okej. Jag har mått okej. Jag har världens bästa killar som jag jobbar med och allt har flutit på och varit lugnt och jag har inte varit inblandad i en enda hetsig diskussion.
Men i dag bara orkade jag inte.
Det var inget speciellt. Jag skulle gå till marknaden och köpa julklappar till barnen. Den tanken hade naturligtvis varenda liberian här också tänkt. Det var extremt mycket folk och det var svårt att hitta saker och när jag äntligen skulle åka därifrån så hade DEN JÄVLA REGERINGEN stängt av en väg så alla bilar stod stilla. Och då menar jag stod stilla. I timmar.
Så jag kom aldrig fram till barnen. Jag hann inte ens shoppa klart.
Jag kan se människor dö. Jag kan ta in barns smärta. Det tillhör livet här, och det minsta jag kan göra är att berätta om det. Men jag blir så OTROLIGT FRUSTRERAD över hur dåligt saker fungerar. Inget går att genomföra för alla som är inblandade ska stoppa ”small, small” i den egna fickan och det handlar inte alls om att liberianer är mer falska eller lata än andra – tvärtom, folk sliter som fan – MEN DE FÅR INGEN LÖN.
Sjuksköterskor får ingen lön, vakter får ingen lön, poliser får ingen lön, ambulansförare får ingen lön, gravgrävare får ingen lön, de som driver barnhem och tar hand om föräldralösa får ingen lön. Får de lön så får de max 100 dollar i månaden vilket är helt omöjligt att leva på här. Allt importeras och vissa saker är dyrare än vad de är i Sverige.
I slutet av månaden sätter poliserna upp vägspärrar och plockar in mutor. De går runt på marknaderna och tar mutor. Vägrar de fattiga som har de små stånden betala så blir de anklagade för brott och i värsta fall insydda.
I dag skämtade min chaufför om att vägen stängts av – den väg som går RAKT genom den mest populära marknaden, där alla vill julhandla – för att folket i förra veckan INTE röstade på presidentens son i senatorvalet.
Det skulle inte förvåna mig om det är sant.
* * *
Vill ni förresten se vardagslivet här i Liberia? Det är så lustigt för så fort som man inte rör sig runt ebolakliniker eller pratar med journalister eller hjälparbetare så är det som att INGEN bryr sig om ebola. Folk lever precis som vanligt och har andra och större problem än att mindre än en promille är sjuka i ett (av många) dödliga virus som florerar här.
* * *
Foto: Magda Gad
