Vem är det som inte bryr sig
Det sägs att folk inte bryr sig om människor i Afrika.
Det är inte sant. Det har jag bevis på. (Ett sådant ser du på bilden ovan.)
Däremot finns det många som inte bryr sig om fattiga och slaktade och utsatta människor – runt om i världen. Men det är inte “folk” som gör detta. Det har jag också bevis på.
* * *
För inte så länge sedan presenterade jag ett reportagematerial för en nyhetschef på en svensk tidning. Jag berättade om ett land där tusentals människor blir mördade i ett för oss okänt krig, där tonåringar får sina kroppar genomborrade av niomillimeterskulor, där små flickor blir våldtagna av sina släktingar – i mycket värre omfattning än något du läst om Fritzlkällaren i Österrike.
Hade något av detta hänt i Sverige, eller i Europa, eller i USA, eller kanske till och med i Australien (där bor det ju vita människor) så hade det genererat tusentals artiklar. Nu tittade nyhetschefen på mig, lite trött och utan tillstymmelse till beröring:
– Och varför ska vi publicera det här?
* * *
Varför ska vi publicera det här.
För första gången i mitt liv var jag mållös. Jag hade i huvudet gått igenom många frågor som jag skulle kunna få. Som vem som finansierar det okända kriget, varför de små flickorna blir våldtagna, vem som levererar alla vapen.
Inte: Varför ska vi publicera det här?
* * *
Varför ska vi publicera något?
Vad är syftet med det som skrivs i medierna?
Ska det generera klick? Annonsintäkter? Stärka en av tidningsprofilernas "namn" med en "på plats"-bild? Ska det informera om vad som händer i världen? Ska det också kunna förklara varför det händer? Ska det låta människor på en plats lära känna människor på en annan plats? Ska nyheten bara konsumeras eller ska man också kunna agera på den?
* * *
En annan gång presenterade jag ett material från ett land där världens största krig sedan Andra världskriget rasar. Världens mest osynliga och underrapporterade krig. Med störst antal offer sedan Andra världskriget. (Vet du förresten vilket det är?)
Den chef jag vände mig till då svarade kort:
– Vi tackar nej, vi har haft så mycket från Afrika.
* * *
Vi har haft så mycket från Afrika.
Var det så man resonerade häromveckan när så många som 2 000 nigerianer kan ha dödats av Boko Haram? (Vi vet inte ens siffran, ingen har brytt sig om att ta reda på hur de såg ut, för att sedan publicera deras bilder på en löpsedel med rubriken: "Här är offren".) 2 000 kvinnor, män, barn, gamla som slaktades i en massaker. Nyförälskade, gravida, en man som var på väg för att köpa middag, ett par som stod och bråkade, bebisar i sina mammors armar? Vilka var de?
Det vet vi inte. Tidningarna har ju redan skrivit så mycket om Afrika.
* * *
Häromveckan dödades också tolv människor i Paris.
Jag undrar vad som hade hänt med den nyhetschef som lite trött gäspade den dagen och sa: "Och varför ska vi publicera det här?"
Eller: "Vi har haft så mycket från Europa."
* * *
Och nej, det är inte bara medierna som resonerar så här. Det är även stater och internationella organisationer och världssamfund och makteliter och företag runt om i olika länder. Men det är inte "folk" som resonerar så här.
Jag har skrivit en del om ett land som heter Liberia på sistone. Det ligger i världsdelen Afrika. Hur "folk" reagerat på det kan du se nedan.
Bland allt som skickats hem till mig som jag ska ta ner till Liberia nästa gång finns barnhalsband, armband, engelska barnböcker, pennor, kritor. Det är inte något man bara rensat ut ur förrådet. Det är genomtänkta saker.
Jag har också fått massa kompisar som ska med mig ner till Liberia och hålla föräldralösa barn i handen.
Kläder till pyttisar ...
Skärp, glasögon, solfjäder, necessärer, plånböcker, glasögonfodral, mycket mer än som kom med på bild ser jag nu ... till och med en flöjt! Vilket genidrag var inte det?
Maskeradsaker, hårband, hårsnoddar, solglasögon ... till och med löshår!
Fina personliga meddelanden med speciella önskemål för människor på plats, som här till Esther och hennes småttingar.
Snygga linnen till tjejer som kommer bli så glada!
Klänningar till större tjejer!
Till och med jag har fått något att ha med mig på resan, inte bara på denna utan min resa genom livet. Ett armband fullt med kärlek. Armband betyder något speciellt för mig, jag har nu fyra som jag aldrig tar av mig, för att de påminner mig om att jag ska vara rädd om mig, de påminner mig om länder jag varit i, människor jag mött, och vad jag arbetar för – och emot.
