Handen som gungar vaggan
Filmen American Sniper drog nästan in en miljard kronor under första bioveckan i USA. Den handlar om Chris Kyle, amerikansk Navy Seal och prickskytt som har dödat flest människor i hela den amerikanska militärhistorien.
Chris Kyle har dödat 255 människor. Män, kvinnor, barn. 160 har bekräftats av Pentagon.
En psykolog sa en gång till honom: “Jag kan förstå att du tänker på dem som du har dödat och kanske ångrar vissa beslut.” Då svarade Chris Kyle ungefär: “Det enda jag ångrar är att jag inte dödade flera och räddade flera amerikanska liv.”
* * *
Det var Chris Kyles jobb. Han tjänstgjorde i Irak och hans jobb var att skjuta män, kvinnor och barn som med vapen hotade att döda amerikanska soldater.
Var han en hjälte som gjorde detta? Eller en ynkrygg? Det diskuteras nu vilt i USA.
Själv är jag ointresserad av att diskutera Chris Kyle.
* * *
Jag tittar ointresserad på filmen om Chris Kyle. Han ligger på något tak och skjuter irakier. På något annat tak ligger en irakisk prickskytt och skjuter amerikaner.
Det är vad krig är. Folk som skjuter på varandra.
Vad trist för Chris Kyle att han fick det här jobbet, tänker jag. Lika trist som för hans irakiske motståndare.
* * *
De är fotsoldater i ett krig. Ett krig som filmen inte berättar någonting om. När filmen är slut kommer jag på mig själv att undra: "Visst var det i Irak han var?"
Jag kunde lika gärna ha suttit och stirrat ner i marken i 132 minuter.
Det är ju ändå vad de flesta gör. Stirrar ner i marken.
* * *
Biobesökarna stirrar på en prickskytt i ett krig. På någon som står längst ner på marken i ett krig.
Medierna stirrar på en ung kille som vill dö för IS. På någon som står längst ner på marken i ett krig.
Reva-poliserna stirrar på en man i tunnelbanan som ser muslimsk ut och kanske är flykting. På någon som står längst ner på marken i ett krig.
* * *
Varför tittar ingen upp?
Upp mot de personer som har skickat ut prickskytten, som har skapat IS, som har orsakat flyktingsströmmarna.
Varför tittar ingen upp från marken som gungar och frågar vilken hand det är som gungar den?
* * *
Svaret är att vi inte tittar upp på den handen – vi ser upp till den handen.
Den handen köpte en gång en ung alkoholiserad texasbos konkurshotade oljeföretag – för tre gånger värdet. En texasbo vars namn är George W Bush. Sveriges tidigare handelsminister Ewa Björling har tagit den handen i sin flera gånger. EU förhandlar med den handen om ett frihandelsavtal. Vårt land skulle bygga en vapenfabrik till den handen.
Vår kung har hängt en medalj runt den handens hals.
* * *
När jag pratar med en man som just nu tjänstgör i Irak om detta och varför vi åker och fjäskar för Saudiarabien – ett land som styrs av världens värsta hatideologi wahabismen och som finansierar IS, ett land som är det mest kvinnofientliga i hela världen, ett land som halshugger och korsfäster folk på torget lika ofta som vi har fredagsmys – istället för att invadera dem, och övriga allierade i Gulfstaterna, i antiterrorism- och demokratiseringssyfte svarar han: "De äger ju i princip Stockholmsbörsen som jag förstår det."
Makt och pengar. Och motorn till terrorismen. Det är vad jag vill se en film om.
