Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad är internationell frilansjournalist och debattör. Här tar hon med dig till världens bortglömda platser och ger dig sanningarna som politikerna inte vill avslöja. Frågor och förslag på granskningar mejlas till gad_media@hotmail.com.

Gravida Christine lämnas att dö – på sjukhusparkeringen

Magda Gad  |  Publicerad 2014-12-21 11:30  |  Lästid: 4 minuter

gravid
Här lämnas höggravida Christine att dö. Femtio meter från akutingången på sjukhuset. 

Familjens skrik skär så högt i den varma lördagsmorgonen att jag önskade att själen och hjärtat hade ögon och öron som gick att stänga. En kvinna vet inte vart hon ska göra av sig själv – hon kastar sig på marken utanför akutingången i Monrovia och vrålar:

– Hjälp henne! Hon behöver hjälp! Hjälp henne!

Rösten går sönder. Kvinnan börjar skaka okontrollerat. Hon är Christines syster. Resten av familjen springer runt med paniken rivandes i kropparna, en man står som fastfrusen och bara stirrar.

Christine ligger i baksätet i bilen på sjukhusparkeringen. Magen vilar mot baksätets ryggstöd. Christine är gravid i nionde månaden.

Hon har mått bra genom hela graviditeten. Men i morse när hon gick upp blev hon svag – hjärtat rusade, bröstkorgen krampade och hon började blöda näsblod.

Nu tas hon inte in på akuten. Personalen säger att de inte får – på grund av risken för ebola.

Systern ropar med trasig röst:

– Hon har inte ebola! Det är hjärtat!

Plötsligt blir det tyst och allt stannar upp.

Det är för sent.

Christine har dött.

* * *

Inte ens en promille av Liberias befolkning har ebola. Många fler dör i malaria, diarrésjukdomar, luftvägsinfektioner. Men när landet tappade kontrollen över vilka som var smittade av ebola och vilka de varit i kontakt med utlystes undantagstillstånd – sjukhus stängdes, alla sjuka började behandlas som om de hade ebola, alla döda började begravas som om de dött i ebola.

Hela landet har stigmatiserats. Folket har förlamats av rädsla.

Ett begravningsteam rings till sjukhusparkeringen. De är stressade. De har många kroppar att hämta i dag och det är helgdag och de vill hem.

Christines mage sprutas med en hård stråle klorinlösning så att det stänker inne i baksätet. Hela kroppen och ansiktet och håret sprayas. Familjen gråter.

När hon lyfts ner i liksäcken täcks magen snabbt över. Som om den inte fanns.

* * *

På kyrkogården, dit Christine och magen legat och hoppat upp och ner i säcken på bilflaket, väntar släkten och hålet i marken.


I morse trodde familjen att de snart skulle få en ny medlem. Nu, bara några timmar senare, ska två begravas.

När teamet lyfter av Christine från flaket säger ledaren till familjen:

– Okej, ni får två minuter.

Två minuter att be en bön. Två minuter att säga adjö. Två minuter till en begravningsceremoni som enligt deras traditioner brukar planeras och pågå i dagar.


Vad kan de göra på två minuter?

De gör ingenting. Ingen gör någonting.

Christines tunga kropp sänks ner i hålet. Det skottas snabbt igen. Flera personer är så chockade att de får ledas bort från graven. En svimmar.

Kvar är en jordhög.


Inne i staden gapar miljard-dollar-ebolaklinikerna tomma och den vanliga sjukvården, som var dålig redan från början, har slagits ut.


gravid3
Ett av Monrovias begravningsteam kommer till platsen. De är stressade. De har många kroppar att hämta i dag – teamen hämtar ju alla som dött, oavsett orsak – och dessutom är det valdag och därmed helgdag och de vill hem. 

gravid4
Ett ebolaprov tas. Christine har blött näsblod och har papper i näsan.

gravid6
Ebolaprovet lämnas över till kollegan och läggs i påsen som är markerad med högrisk. Händerna och påsen klorinduschas. 

gravid7
Christines mage ligger lutad mot ryggstödet i baksätet. Liksäcken läggs ner på klorinsprayad mark och säcken klorinsprayas. Den ofödda bebisens namn står inte på lappen på liksäcken. Men även den ska ligga här. 

gravid8
Magen täcks snabbt över. Som om man inte vill se den. 

gravid9
Här på flaket kommer Christine och den stora magen ligga och hoppa på de trasiga vägarna ut till kyrkogården. 

gravid10
Graven ska vara en manslängd djup. Säkerhetsregler på grund av ebola. 

gravid15
När teamet bär av Christine från flaket säger ledaren till släkten: "Ok, ni får två minuter." De är så chockade att de inte vet vad de ska göra med dessa två minuter.

gravid13
Familjen gråtskriker rakt ut, stampar i jorden, kastar med armarna, får inte luft. 

gravid14
Säcken med Christine och hennes ofödda bebis är tung. Männen löser det genom att vara fyra som sänker ned den. 

gravid12
När den korta begravningen är över får flera personer ledas bort. Två svimmar. 

* * *

Foto: Magda Gad

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2014-12-21 14:08