Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad är internationell frilansjournalist och debattör. Här tar hon med dig till världens bortglömda platser och ger dig sanningarna som politikerna inte vill avslöja. Frågor och förslag på granskningar mejlas till gad_media@hotmail.com.

För Aaron är ebola världens minsta problem

Magda Gad  |  Publicerad 2014-12-19 03:33  |  Lästid: 4 minuter
drugs4

Aaron kan genom sitt hasslande få ihop 500-600 kronor per dag. Det är mer än vad någon annan som jag träffat i Liberia tjänar.

Allt går till knark.

Det här barnet konsumerar knark som om det vore en svalkande källa i öknen. En öken som ger honom ett lidande multiplicerat med en siffra som ingen någonsin har hört talas om.

– Jag plågas så mycket, säger han när vi sätter oss på en träbänk i hörnet där han brukar sova.

Tröjan är hopsatt med säkerhetsnålar. Kedjorna hänger tunga runt halsen. En fånge fängslad inte av galler utan av livet självt.

Hans röst har för länge sedan blivit av med det sista som gick att förlora.

– Jag plågas så mycket! upprepar han, högre den här gången. Jag stjäl! Jag stjäl och när jag stjäl blir jag slagen! Jag stjäl och jag blir slagen och jag röker!

Vad stjäl du?
– Allt!

Vad röker du?
– Allt!

* * *

Skallen har djupa hack efter knivar. Armarna har bruna ärr som står ut. Vänster fot är tre gånger så tjock som den högra. På fotleden finns ett stort, svartlila kötthål.

– Jag måste bli hög, säger Aaron och haltar iväg.


Vänsterbenet släpar när han går över den stinkande innergården. På betongen sitter tjejer med blanka ögon och bebisar hängandes i armarna. De behöver inte röka nu. Inte riktigt nu. Men om ett tag. De ska bara skaffa någon som vill betala dem för ett ligg först.

Efter fem minuter kommer Aaron tillbaka. Han tar fram sina älsklingar: foliepapper, tändstickor, plaströr.

Pulvret, en dos italian white, som transporterats hit från Colombia via Västafrikas knarkport Guinea-Bissau, ligger i en minimal påse. Han biter sönder den och häller ut det på den utplattade och upphettade folien.

Äntligen kan han sätta en tändsticka under och suga i sig flykten.


Det tar en stund. Allt, allt ska in.

Tända, suga. Tända, suga. Som ett hungrigt spädbarn.

Musklerna börjar slätas ut. Han börjar le och dansar sittandes med halvslutna ögon.

– Titta, säger han och för högerhanden över sitt ansikte. Förut var jag ful. Nu är allt fint igen. Nu behöver jag inte äta. Även om du sätter en tallrik framför mig kommer jag inte äta. Nu kan jag lägga mig här på marken och sova. Nu bryr jag mig inte om någonting.


* * *

Aarons mamma dog under kriget. Aarons pappa bryr sig inte om honom. Aarons farbror kastade ut honom när han var liten.

Aaron bryr sig bara om en sak: att skaffa sig en stunds lindrande svalka innan mardrömmen fortsätter igen.

Jag fick mardrömmar efter att ha delat en timme av hans liv.


Efteråt funderade jag på vad jag skulle välja: en vecka i Aarons kvart eller en vecka i Monrovias statsfängelse?

Jag skulle välja fängelset.

***

När jag tråcklade mig ut genom gränden vände jag mig om och frågade en man:


– Bryr ni er om ebola här?

Han tog sig för magen som om det var det roligaste han hört i sitt liv.

– Nej!

drugs8
Folien plattas till och hettas upp med tändstickor. Ett plaströr viras med folie. Drogen läggs upp på folien. Elda under. Röka. 

drugs3
För att vara trasig och halt blir Aaron förvånansvärt kvickhänt och effektiv när han får pulvret framför sig. 

drugs5
Aaron slappnar av när han får suga i sig den vita kemikalien.

drugs9
Aaron har många gånger blivit huggen i huvudet. 

drugs1
Aarons fot. Jag gick och köpte antibiotika och rengöring och bandage till den, men gissar att den antingen kommer ramla av eller att Aaron kommer dö. 

drugs
Aaron visar sina enda tillhörigheter. Han sover på betongen framför byrån. Det här är utomhus, under ett tak på en innergård i helvetet. 

* * *


Foto: Magda Gad

(Det kom en gång upp som förslag att FN skulle patrullera det här området. Det blev avslag. Det bedömdes som alldeles för farligt.)

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2014-12-19 03:35