Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad är internationell frilansjournalist och debattör. Här tar hon med dig till världens bortglömda platser och ger dig sanningarna som politikerna inte vill avslöja. Frågor och förslag på granskningar mejlas till gad_media@hotmail.com.

Dagbeth Twehs otroliga liv

Magda Gad  |  Publicerad 2015-02-11 17:00  |  Lästid: 3 minuter
westpoint7

Dagbeth Tweh är hög. Högre än molnen. Han har precis dragit i sig sin favoritblandning. En mix av opium och kokain.

De trasiga byxorna är öppna och skärpet hänger. Han börjar knäppa det men innan han har hunnit klart har händerna glömt bort vad de höll på med. Det burriga håret står rakt upp ovanför den rosa tenniströjan. Rakt upp mot molnen som hans sinnen svävar över.

– Jag känner Leo di Caprio, tuggar han fram efter att våra knogar mötts i en hälsning.

* * *

Det är klart att du känner Leonardo di Caprio, tänker jag. En 22-årig hög kille som jag sprungit på i West Points mörka underjord. Som om någon här ens lämnade West Point annat än för att stjäla något i närheten av Sinkor.

– Jag är skådespelare. Jag känner Leo. Han var här. Vi hade premiär i Frankrike och sedan spelade vi in nästa film i Namibia och Indien.

Dagbeth Tweh sätter ihop handflatorna och tittar upp bland molnen. Det är något i gesten, något i detaljerna, som får mig att be honom:

maddog– Sätt dig ner, berätta om ditt liv.

* * *

– Mitt liv? undrar Dagbeth. Mitt liv … jag var barnsoldat. Efter det bodde jag i Sinkor på 10th Street, jag hade jobb, jag var mekaniker.

Sinkor, 10th Street. Det är några kvarter från där jag bor. Hur har han hamnat här i underjorden?

– Sedan kom Leo hit, de letade efter barnsoldater för att göra en film. Jag fick en huvudroll, filmen hette Johnny Mad Dog. Jag fick betalt och jag fick ett bankkonto och allting.

* * *


Johnny Mad Dog. Min mage börjar säga mig något. Visst finns det faktiskt en film som heter så?

– Den andra filmen hette Maryan. Den vi gjorde i Indien. Sedan skulle jag vara med i Beasts of no Nation men det blev inget.

– Och när började du knarka? frågar jag.

– När vi gjorde Johnny Mad Dog. De köpte allt möjligt knark till oss för att vi skulle vara galna när vi spelade in.

* * *

Det är som att alla molnen på himlen skrattar åt oss. Vi står på en av de knarktätaste platserna på jorden. Men det var Hollywood som gjorde Dagbeth Tweh beroende.

– Hur har du det nu? undrar jag.

– Jag har inga problem med mitt liv nu. Jag röker kokain och opium och slappnar av. Jag bråkar inte med någon. Folk stjäl mobiltelefoner som de ger till mig mot droger och jag säljer telefonerna och köper mer droger.

Dagbeth slår ut med händerna.

– Men tjejen, känner du någon som behöver en filmstjärna, då vet du var jag finns! säger han och försvinner efter en snabb knoge mot knoge tillbaka in i West Points underjord, tillbaka till favoritblandningen som tar honom till molnen.

westpoint8
Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2015-02-11 17:12