Skip to content

Barnen vet mer om att överleva än jag

Planritningen för det nya huset är nästan klar – kök och badrum ska byta plats så att köket får fönster ut mot husets entré. I dag ska jag få 3d-ritning och skriva kontrakt.  En kväll när vågorna slog in över Monrovias sand startade en tysk FN-polis en diskussion om fattigdom. – Vad innebär det att vara … Continued

planritning
Planritningen för det nya huset är nästan klar – kök och badrum ska byta plats så att köket får fönster ut mot husets entré. I dag ska jag få 3d-ritning och skriva kontrakt. 

En kväll när vågorna slog in över Monrovias sand startade en tysk FN-polis en diskussion om fattigdom.

– Vad innebär det att vara fattig? frågade han oss som satt vid bordet.

Svaren kom snabbt:

– Att behöva bekymra sig för mat varje dag.

– Att tjäna under en dollar om dagen.

– Att behöva arbeta när man är barn.

Tysken skakade på huvudet.

* * *

– Inget av det där är att vara fattig, sa han. Det är det normala livet för en stor del av jordens befolkning.

Vad är då att vara fattig?

Han lutade sig tillbaka och gav oss sitt svar:

– Att aldrig kasta mat. Det är så du ser om någon är fattig. Oavsett vilket land du befinner dig i. Om personen aldrig kastar något. Vi kan sitta här och beställa in hummer, vi kommer få in två var och tycka att det är billigt och orkar vi inte äta upp kommer vi lämna det.

Jag skäms för ett ögonblick och inser att han har rätt. Tänker på människor jag sett som omtänksamt lindat in rester av mat – halvätna korvar, även hundmat – som de hittat på soptippar för att senare dela med sig till familjen.

* * *

Är du fattig slänger du inte. Är du fattig har du lärt dig hur du ska överleva. Hur du ska få mat och annat att räcka.

Jag har aldrig behövt lära mig det.

Min tanke när jag bestämde mig för att bygga ett nytt hus till Gloria och barnen var att riva det gamla. Det skulle ju inte längre behövas.

När de fick veta i går att de ska få ett nytt hus utbrast den äldsta tjejen:

– Jag visste det! Jag drömde det! Att Magda skulle bygga ett hus åt oss!

Glädjeyran tog över. Ett hus. Ett hus! Ett riktigt hus!

Och den äldsta hade redan tänkt längre än jag:

– Vi ska inte riva det gamla huset. Vi ska spara det och hyra ut det.

Barnen vet mer än jag om att överleva. Tillsammans med affären som jag hjälpt dem starta (de säljer allt från tvättmedel och myggspiraler till godis och äpplen) kan de nu bli självförsörjande. Marken har de ärvt efter Glorias pappa och behöver inte betala för.

Det känns som att vi äntligen hittat en bra lösning för framtiden.

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.