Ashas matematik
Asha räknar. Hon skäms när hon räknar. Ögonen tittar ner. Vill inte möta mina.
Hon räknar till ett. Det är 18 kronor. Hon räknar till två. Då har hon kommit upp i 36 kronor. Hon räknar till tre. Då har hon kommit upp i 54 kronor.
54 kronor är vad hon behöver för att kunna köpa en dagsdos knark.
* * *
Männen betalar 18 kronor för att ligga med henne. Ett, två, tre. Det är vad hon tänker under tiden. Sedan kan hon köpa sitt kokain.
Behöver hon något mer den dagen. Som mat. Eller pengar till husrum. Då måste hon räkna vidare.
Det är Ashas matematik. Och hon skäms för den.
* * *
Asha är 23 i dag. Hon började röka italian white, det man köper här om man inte har råd med kokain, när hon var 16.
– Det var väldigt bra då, allt blev bra när jag rökte, viskar Asha med ögonen tittandes nedåt.
Hon växte upp i Freetown, Sierra Leone. Hon gick i skolan där. Bodde med sin mamma. En dag kom hennes faster och sa: “Jag ska ta med dig till Monrovia, jag behöver någon som hjälper mig i hushållet.”
* * *
Faster bestämde. Faster var inte snäll.
– Hon behandlade mig illa, säger Asha. Jag fick inte gå i skolan. Så jag stack. Nu är jag en hustler.
"I'm a hustler", är det uttryck hon använder. Här i Monrovias slum betyder det, om man är en tjej: "Jag säljer sex." Är man kille betyder det att man säljer stulna saker.
* * *
Kanske är det även vad Asha gör. Säljer något som någon stal en gång.
– Nu är allt skit. Jag är trött på drogerna. Jag vill förändra det här skitlivet. Jag kan sy. Men jag har ingen symaskin, säger hon till den illaluktande marken.
Hon kan sy men hon har ingen symaskin och dessutom är hon beroende av knark. 54 kronor per dag kostar det. Ett. Två. Tre.
Sexsäljare är normalt kaxiga och rättfram här i Monrovia. Det var inte Asha. Hon ville bara titta bort, inte prata om det, bara skämmas.