Annons

Magda Gad
Magda Gad är internationell frilansjournalist och debattör. Här tar hon med dig till världens bortglömda platser och ger dig sanningarna som politikerna inte vill avslöja. Frågor och förslag på granskningar mejlas till gad_media@hotmail.com.

Annons
 

Vi hinner till Mogadishu

magda liten

Så många drömmar hon hade, den där lilla tjejen. Så bestämd över hur livet skulle bli. Vad som skulle uträttas.

Har jag gjort henne stolt? Nja.

Hon skulle nog titta på mig, lite envist, allvarligt – för att sedan såga mig vid fotknölarna:

– Du har inte ens varit i Mogadishu. (Hon gillade konstiga ortsnamn redan då.)

Sedan skulle hon överlägset höja hakan:

– Du har inte ens fått Pulitzer. (Egentligen hade hon tänkt säga Nobelpriset men här tycker hon sig vara lite ödmjuk.)

Och så skulle hon anklaga mig för att vara för solitär. (Som om det inte var hennes idé från början.)

– Du har inte ens en katt.

* * *

Det där skrev jag om och till mig själv den 17 oktober förra året. Min inre röst. På min födelsedag.

Jag stod då i valet och kvalet om jag skulle åka till ebolans Liberia. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle våga släppa vissa saker. Och våga ta in andra.

Jag valde att åka. Jag valde att släppa. Framför allt valde jag att inte lyssna på tvivlet och rädslan.

* * *

Jag valde att lyssna på den inre rösten. På den där lilla tjejens drömmar.

Inte visste jag då att jag mindre än tre månader senare skulle vara på väg till Liberia för tredje gången. Denna gång på obestämd tid.

Inte visste jag då att jag skulle bo på en strand i Västafrika och skriva bok och ha en massa nya liberianska och internationella vänner. Och en hop liberianska ungar!

* * *

Någon läste i går inlägget som jag skrev till mig själv den 17 oktober. Denna någon, en av mina läsare, skrev sedan om texten. Och skickade detta till mig:

– Du har gjort mig stolt. Du har rivit murar och gett de allra svagaste en stark röst. Du har låtit ditt hjärta segra över din yrkesheder, du har vågat vara människa på riktigt. Du har förändrat liv och du har vägrat acceptera orättvisor och lidande. Du har skrikigt högt där de flesta andra stått tysta. Så ja, du HAR gjort mig stolt. Skit i Mogadishu, det ligger kvar och var sak har sin tid. Vi hinner dit.

Jag läste det och jag frågade den där lilla tjejen om det är sant – om jag har gjort henne stolt.

* * *

Och jag kunde se henne framför mig, lite för envis för några större bekräftelseyttringar, men hon skulle nicka och säga:

– Vi hinner till Mogadishu.

Och så skulle hon kasta tillbaka huvudet och garva så där högt som hon alltid gör:

– Fortsätt bara lyssna på mig. Det kan säkert hända att jag har fel. Men det har jag inte.

* * *

Den inre rösten har inte fel. Vad säger din inre röst till dig? Vad hade den lilla versionen av dig för drömmar? Och vilka rädslor står i vägen?

  CAFÉ på Facebook    CAFÉ på Twitter    Café på Instagram    Café på Youtube    Café på Spotify
Dela (18)
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar