Rasismen och intelligensen

Expat av europeiskt ursprung lutar sig fram mot mig över en pizza och säger:

– Alla här är dumma i huvudet, det vet du va. Lokalbefolkningen, alltså. Man tror att man ska gå upp en dag och sluta förvånas, men det gör man inte. Jag förvånas här varje, varje dag.

Jag, med intresserad min:

– Jaså, hur då? Kan du ge mig ett exempel?

– Ett dörrhandtag gick sönder på kontoret. En kille kom med ett nytt handtag. Sedan sa han: “Ojdå, jag har verktygen hemma, jag kommer tillbaka i morgon.” Han kom tillbaka efter sju dagar! Och då tittade han i sin verktygslåda och sa: “Ojdå, det verktyget jag behöver ligger inte här.”

* * *

Jag tänker ett tag. Och är tyst. Jag tänker att kanske sitter den killen just nu på en julmiddag med sina vänner och säger:

– Hörrni, alla vitingar här är dumma i huvudet, det vi ni va. Alla expats, alltså. Häromdagen gick en av dem runt och var förbannad en hel vecka för att ett dörrhandtag var sönder. Fattar ni. Ett dörrhandtag!

Sedan skulle de skratta som de aldrig skrattat förut och ägna resten av kvällen åt allt som de tycker är viktigt här i Liberia.

Dörrhandtag? Nej.