Annons

Magda Gad
Magda Gad är internationell frilansjournalist och debattör. Här tar hon med dig till världens bortglömda platser och ger dig sanningarna som politikerna inte vill avslöja. Frågor och förslag på granskningar mejlas till gad_media@hotmail.com.

 

Planeten Monrovia

war3

Att vara i Monrovia är som att vara på en annan planet. Planeten Monrovia. Av temperaturen att döma är det en planet nära solen. De flesta vill aldrig lämna den heta asfalten på Sinkor street mitt i staden. Lämnar man Sinkor kommer man till helvetet. Helvetet som breder ut sig i gränder mellan korrugerade plåt.

Min chaufför James skrattar när vi guppar upp och ner i hans vita bil på lerpucklar i Monrovias förorter.

– Du är den enda av mina kunder som vill åka till såna här ställen! flinar han.

Han har kommit att gilla det. Precis som jag.

* * *

Man kan gå in i dimman av eldad kokain och se unga män som tummar på långa knivar och unga tjejer med blanka ögon som letar efter nästa kund och barnen som ingen har och tänka att det här är de mest misslyckade människorna på jorden.

Men kanske kan man inte tolka de här människorna och den här platsen som andra här på jorden.

Kanske måste man tolka den här platsen som om den vore en egen planet.

* * *

När jag var barn växte jag upp med ”Anslagstavlan” och ”Fem myror …” och jag trädde upp smultron på strån på somrarna på landet och byggde iglos på tomten i stan på vintern och det värsta som hände var när min katt Lurven inte kom när jag ropade.

När mina jämnåriga i Monrovia var barn växte de upp i en diktatur där en minoritet frigivna amerikanska slavar förslavade en majoritet. 1989, när jag var tonåring och lyssnade på Madonnas ”Like a prayer” bröt det första inbördeskriget ut. Barnen som var lika gamla som jag tvingades döda och äta upp sina föräldrar. De tvingades ta droger. De tvingades delta i etniska rensningar. De tvingades bli bästa kompis med en AK-47.

Patronhylsorna från barnens vapen täckte asfalten i staden.

* * *

Det senaste inbördeskriget avslutades 2003. Då var jag 28 år och och började inse att jag kanske behövde vakna upp från de olika backpackingresorna och kärleksäventyren. 28-åringarna i Monrovia vaknade upp och undrade hur de någonsin skulle kunna glömma ansiktena på alla som de mördat och smaken av sina föräldrars kött.

Förmodligen glömde de aldrig.

* * *

Det är bland deras minnen som jag går runt i dag. Jag har ibland svårt att höra om dem.

Människorna i Monrovia lever med dem. Och hittar sätt att överleva. Även när deras land invaderas av ebola fortsätter de försöka. Försöka överleva.

Är det misslyckat? Eller är det motsatsen?

war
Under 14 år stred hela arméer av drogade barnsoldater i Liberia. Vapnen finansierades av västvärlden som köpte blodsdiamanter från regionen. 

war1
Monrovia under kriget, lika många kratrar som planeten Mars. 

  CAFÉ på Facebook    CAFÉ på Twitter    Café på Instagram    Café på Youtube    Café på Spotify
Dela (33)
Tweeta
 


DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Laddar