Visst ser det skrämmande ut. Katastroffilmer som “Outbreak” har aldrig varit närmare verkligheten.
Men hur stort är hotet från ebola egentligen? För västvärlden är svaret enkelt: Inget hot alls.
* * *
Ändå angav en majoritet svenska ungdomar i en undersökning i höstas att det de är mest rädda för av allt är ebola.
Hjälparbetare och andra som varit i Västafrika blir fortfarande stigmatiserade på arbetsplatser och välkomnas inte tillbaka förrän om 21 dagar, vilket är inkubationstiden för ebola. Även om de inte varit i kontakt med en enda ebolasmittad.
Ord som “karantän” används fastän ingen sätts i karantän. Människor som har varit i ebolaländer lever precis som vanligt när de kommer tillbaka, förutom att de inte får komma till arbetsplatser om de inte välkomnas dit.
För att många är rädda.
* * *
Så hur stort är då hotet?
Om vi börjar med att titta på Liberia, som i höstas var det värst drabbade landet, så har 1,8 promille av befolkningen antingen haft eller misstänkts haft ebola. Inte procent. PROMILLE. Av dessa är 0,7 promille bekräftade fall.
Och det är för hela 2014.
Mer än 99,9 procent av befolkningen har alltså inte och har inte heller haft ebola.
I Liberia. Ett av världens fattigaste länder.
* * *
I Liberia har majoriteten inte toalett och rinnande vatten. Många har ingen tillgång till sjukvård. De kan ha andra sjukdomar som försämrar immunförsvaret och de kan vara undernärda.
Det finns inte heller någon infrastruktur och ingen registrering av medborgare vilket gör smittspårningen väldigt svår. Att söka upp en smittad kan ta en hel dag på en dålig lerväg. När smittspårningsteamet väl kommer fram kan personen vägra prata med dem, eftersom man i Liberia, med all rätt, har noll förtroende för myndigheter.
De är inte heller vana vid att ta sig till sjukhus. Tar de sig till sjukhus så är det för att de håller på att dö.
Ändå har inte fler smittats.
* * *
Det finns många fall där familjemedlemmar har bott tillsammans med sjuka och sovit i samma säng utan att smittats.
Ebola är inte luftburet. Man blir inte smittad om man gör förbi någon som är sjuk på stan och man blir inte smittad om man sitter i samma rum som någon som har ebola.
I princip kan man kan gå runt inne i en ebolaklinik helt utan skyddskläder. Jag har gjort det. I november var jag flera gånger inne i en ebolaklinik i västra Liberia, där man klädde av sig skyddskläderna inne bland de sjuka. Sedan gick man ut genom kliniken, utan skyddskläder.
Det finns ingen fara i det. Inte så länge du inte rör vid något eller någon. När du kommer ut sprayar du undersidan av skorna med klorinlösning.
* * *
Anledningen att sjukvårdspersonal använder heltäckande skyddsutrustning är för att de ska kunna jobba inne på klinikerna. Hålla på med blod och spyor och bajs och ge injektioner och ta i döda, utan att sprida kroppsvätskorna ut från kliniken. Eftersom viruset inte syns kan man inte ta några risker utan all hud måste täckas.
Det är i kroppsvätskorna viruset finns, och på de avlidna. Men det räcker inte att få kroppsvätskorna på huden, du måste få in dem i din kropp via slemhinnor eller sår.
* * *
De flesta har smittats vid begravningar, där man enligt tradition tvättar liket, även likets kroppsöppningar. Man gör liket fint och man klär på det och man sätter det till och med i en stol och alla går fram och pussar det adjö.
Andra har smittats när de vårdat anhöriga. En överlevare som vi kan kalla Joseph hjälpte sin bror som var sjuk. När brodern höll på att dö tog Joseph honom till en klinik. När de satt utanför och väntade på att få komma in kissade brodern på sig. Det kom kiss på Josephs fötter. På natten när Joseph kom hem och låg i sängen kliade han sig i ögonen och kände att det luktade urin. Han blev sjuk.
* * *
I västvärlden lever vi inte så. Här söker vi vård när vi blir sjuka, läkare använder handskar och de spritar händerna. Vi använder toalettpapper och vi tvättar händerna med tvål (tvål dödar ebola så det är väldigt enkelt). Vi begraver inte våra egna döda. Vi har rutiner för smittspårning, vi behöver inte åka ut och leta efter någon i djungeln, vi kan bara lyfta telefonen.
Siffror visar också att vanlig intensivvård kan bota ebola. Risken att dö i ebola i ett västland kan vara så låg som 10-20 procent.
Skulle någon smittad komma hit skulle den personen isoleras, eventuella kontakter spåras, sedan skulle historien om ebola vara slut.
* * *
Fattiga länder som Mali, Nigeria och Senegal har under 2014 fått in smittade utan att det har utvecklats till epidemier. Kongo och Uganda har haft flera epidemier, den första kända var 1976, som de lyckats stoppa utan ett högre antal dödsfall.
Kongo har extremt dålig sjukvård. Klarar Kongo ebola så klarar Sverige ebola.
* * *
Varför är det då viktigt att inte vara rädd för ebola? Rädsla är väl en känsla, är man rädd så är man väl det?
Det som gör rädslan så farlig är för att den stigmatiserar människor och länder och till och med en hel världsdel.
Turister har avbokat resor till Kenya, fast Kenya inte haft ett enda ebolafall. Turister har till och med avbokat resor till Sydafrika, fast det är lika långt från Sydafrika till Västafrika som det är från Malmö till Västafrika.
Internationella företag har åkt hem, vägbyggen har stoppats, ekonomin har drabbats.
Folk har inga pengar och det kan bli en svältkatastrof.
Inte på grund av ebolan. På grund av rädslan för ebola.
* * *
Frågor på detta? Ställ dem gärna.