Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad är internationell frilansjournalist och debattör. Här tar hon med dig till världens bortglömda platser och ger dig sanningarna som politikerna inte vill avslöja. Frågor och förslag på granskningar mejlas till gad_media@hotmail.com.

Mötet med en yrkesmördare

Magda Gad  |  Publicerad 2014-12-06 11:23  |  Lästid: 2 minuter
Skärmavbild 2014-12-06 kl. 09.34.28

 

Elwin har mördat 25 människor. Han säger med sin hesa röst:

– Först var det svårt, sedan längtade jag efter det, sedan kände jag ingenting.

Som elvaåring började han göra det sex månader långa intagningsprovet för att gå med i Mara Salvatrucha.

– Gänget bestämmer vilka uppdrag man får. Du måste mörda, du måste stjäla, du måste ha vapen, du måste sälja droger.

Jag undrar hur det var att göra detta.

– Det var kul. Det var det jag ville. Jag var ett gatubarn, min mamma lämnade mig när jag var två månader, och gänget stöttade mig. De betalade mina studier, jag fick yrkesutbildning och ett jobb. Jag blev en jätteduktig soldat. Sedan blev jag kommendant med ansvar för 1 000 soldater.

Han är inte besvärad över att ha mördat i yrkets tjänst.

– Jag har dödat många personer, men jag klagar inte, och jag sitter av ett rättvist straff. Jag tänker att om jag hade fått en chans i livet, om jag hade haft en familj … gängen kommer till skolorna för att rekrytera ungdomar som har samma historia som jag.

I nästa mening ger han mig den information som jag aldrig trodde att jag skulle få.

* * *

Vi möts i fängelset Comayagua, utanför Tegucigalpa i Honduras. När jag kliver in och grindarna stängs bakom mig går jag runt bland hundratals män som har mördat, smugglat vapen och knark, våldtagit barn. En insjunken, gammal man berättar att han våldtog sin sambos två döttrar, 11 och 13 år gamla. Nu lär han fångarna att skriva.

På gården kokas det mat i grytor, hängs tvätt, en kille får sitt huvud rakat. Elwin är kort och envist byggd. Han tar inte plats med muskler utan med sin raka nacke, det lugna sättet att gå på, blicken som säger: “Det är jag som bestämmer saker här.”


– Akta dig, säger han och tar tag i mig när jag klättrar efter honom upp i hans säng.

Mellan slafarna ligger bara filtar och jag har hållit på att ramla ner i ett hål.

Att jag kommit så här nära en ledare i Mara Salvatrucha, ett gäng som bedöms vara farligare än både mexikanska Los Zetas och japanska Yakuzan, och som ligger bakom många av de slaktade, skjutna, torterade kroppar jag sett på bårhuset, är en framgång. Men även Elwin är en bricka i ett större spel – och det är de stora spelarna jag vill åt.

* * *


Sedan händer det. Han berättar varför gänget rekryterar skolungdomar. Att målsättningen är att de ska fortsätta sina studier, vilket finansieras med knarkpengar och krigsskatt som drivs in på gatorna. Elwin förklarar:

– Man ser till att de utbildar sig till advokater, militärer, poliser, domare. På sikt ska de få viktiga positioner i samhället och vara aktiva gängmedlemmar och stödja gänget. Inom Mara Salvatrucha finns personer som har klättrat allra högst upp i samhällsskiktet. Kända personer i Honduras maktelit.

Personer som inte vill bekämpa kokainsmugglingen och våldet – för det är det som ger dem pengar och inflytande.

* * *


Foto: Niclas Hammarström

Tear sheet från reportaget Landet som Gud glömde som publicerades i Café i oktober.

(Den blodiga mannen på trappavsatsen känner ni till vid det här laget.)

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2014-12-06 11:32