Hoppa till innehåll

Jag gav dig just ebola

Killen som just legat med en tjej han tagit hem från krogen vänder sig om i sängen och säger: – Grattis, jag gav dig just hiv. Tjejen tittar på honom, helt lugnt, och svarar: – Det gör inget. Jag gav dig just ebola. En vecka senare är killen död. * * * Jag sitter i … Continued

ebola_magdagag_pa_cafe

Killen som just legat med en tjej han tagit hem från krogen vänder sig om i sängen och säger:

– Grattis, jag gav dig just hiv.

Tjejen tittar på honom, helt lugnt, och svarar:

– Det gör inget. Jag gav dig just ebola.

En vecka senare är killen död.

* * *

Jag sitter i en vit, låg bil som rycker fram som en gammal enbent gatuhund genom Monrovias avgaser, när min nyfunna vän Moses berättar detta. Min ruta går inte att veva ner, kläderna har fastnat på min kropp och den salta svetten sticker när den rinner ner i ögonen. Det var inte mer än några minuter sedan jag tvättade händerna och armarna med 85-procentig sprit, ändå vill jag inte ta mig i ansiktet. Jag rotar i den vattentäta ryggsäcken, hittar första hjälpen-kitet, zip-påsen med klorhexidin, sprutor, suturtråd och bedövningsmedel, den andra zip-påsen med Dextrosol och vätskeersättning, toarullen, en halväten energibar, ett par N95-munskydd, och där, äntligen – en spritservett.

Den ger en stunds paus till huden, eller om det är själen. Jag drar inte runt den i ansiktet utan lägger den bara där, lutar tillbaks huvudet och andas in det svala, rena.

Det är bakom den, i den ständiga kören av tutande och ambulanssirener,  jag hör Moses dra historien. En bekant till honom ska ha gjort statusuppdateringen på Facebook, morgonen efter sitt krogligg, och sedan dött.

Där och då tar jag det som en sanning. Allt annat runt omkring mig är så surrealistiskt så varför skulle inte även detta ha hänt. Jag är trött efter att ha stått och sett livet lämna människor. Jag är stressad efter att ha gått runt i världens dödligaste virus. Att jobba i ett ebolaland skiljer sig från att jobba i ett konfliktland. Frontlinjen är osynlig. Fienden syns inte och hörs inte och du kan inte avväpna den genom att bjuda på en ingefärskaka. När du vaknar på natten, blöt i en röra av lakan med knivar i skallen, tänker du inte i första hand: ”Det har varit en lång och jobbig dag.” Du tänker: ”Jag har ebola.” Sedan tar du en huvudvärkstablett, vinner VM i förträngning och somnar om.

* * *

Var det då en sanning eller skröna? Förmodligen skröna liksom det mesta annat som cirkulerat kring denna katastrof. Som:

  • Att ebola-epidemin skulle kunna spridas till västvärlden. 
  • Att personer som semestrar i Västafrika riskerar att få ebola.
  • Att det är alla influgna experter och miljarder som är viktiga för att få stopp på epidemin.

* * *

Foto: John Moore

Magda Gad är internationell frilansjournalist och debattör. Här tar hon med dig till världens bortglömda platser och ger dig sanningarna som politikerna inte vill avslöja.

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.