Det går inte bra.
Det går inte bra för Bendu.
Hon möter döden, ensam på ett betonggolv bakom en trädörr.
* * *
Utanför dörren har många olika team kommit och frågat hur det är med Bendu. Smittspårare, utredare, ambulansförare.
Alla dessa jobbar med ebola. Ingen av dessa kan göra något för Bendu.
Bendu har inte ebola.
* * *
Familjen ringde larmnumret den 27 december, när jag var här förra gången. Då ville teamen först inte ta Bendu till ett sjukhus för att man inte hittade lappen som visade att hon inte har ebola. Bendu har varit inlagd på ebolaklinik och testat negativt. Utan negativt testresultat vågar inget sjukhus ta emot henne.
Nu vill inget sjukhus ta emot henne. De vill ha allt ifrån 50-300 dollar för att göra det. Pengar som Bendus familj inte har, de får inte ens ihop 10 dollar.
* * *
– Ingen bryr sig om de fattiga i det här landet! klagar Bendus dotterdotter.
Hon har en rosa badmössa på huvudet och en mobil klämd mot örat. Hon ringer hela tiden runt till olika släktingar och vänner för att försöka få ihop pengar.
– När vi dör kommer vi inte ens har råd att begrava henne! fortsätter hon och slänger ut med armarna.
* * *
Inne på betonggolvet stönar Bendu. Ett svagt stön, halvvägs på väg till dödsriket. På fyra dagar har hon inte kunnat äta, inte kunnat dricka, inte kunnat sova, inte kunnat sätta sig upp. Vänster öga, vänster ansiktshalva och vänster arm är så svullna att det ser ut som att huden ska spricka.
Jag vågar inte tänka på hur varje minut av hennes liv känns.
Jag tänker på hur många artiklar det skulle stå i tidningarna hemma om detsamma hände en 85-årig kvinna i Sverige.
“Oldma” Bendu lämnar efter sig tre generationer kvinnor: sin dotter, sin dotterdotter, sin dotterdotterdotter.
Papperet från ebolakliniken ELWA2 intygar att Bendu inte har ebola men däremot högt blodtryck och hjärtsvikt. Hon blev sjuk 9 december, togs till ELWA2 den 13 december och skrevs ut igen den 23 december. 27 december ringde familjen larmnumret igen för Bendu var sämre. Sedan dess har ingen hjälpt Bendu.