Den nya skoluniformen har kommit! För vanliga lektioner och för gympatimmarna.
När allt svajar. När själen hoppat runt hela veckan. Då finns det en plats som bringar energi och glädje: The Swedish Embassy.
I går var mer glädje än vanligt. Och stolthet!
Skolorna i Liberia skulle öppnat 2 februari. Det var ett överoptimistiskt datum. Många lärare har inte kommit tillbaka efter ebolaepidemin eftersom de inte fått betalt för det arbete de gjort innan. Många skolor har behövt descinfekteras då de använts som isoleringscentran för misstänkta ebolapatienter. Klorin och hinkar måste köpas in och personal måste lära sig blanda rätt klorinlösning och använda febertermometrar.
* * *
Men nu har flera skolor dragit igång. På måndag öppnar ytterligare några och som senast 2 mars ska alla vara öppna.
På Swedish Embassy väntar barnen nu på inte bara den första skoldagen efter epidemin – utan på den första skoldagen någonsin i bra skolor.
De har fått välja de bästa skolorna. Privata skolor med skolplan som är kompatibel med den amerikanska. Med utbildade lärare. Med små klasser. I statliga skolor kan det gå 150 barn på en outbildad lärare. Och det är inte ens säkert att det finns stolar och bänkar.
* * *
En av tjejerna på Swedish Embassy ska till och med börja college nästa vecka – på en annan ort! Och bo på internat!
I många områden i Liberia finns det bara en slags drömmar som sår in – mardrömmarna. Här är det tvärtom. Här slår de mest omöjliga drömmarna in. De drömmar som ingen någon ens vågat drömma. Eller ens visste att man kunde drömma om.
Att de absolut fattigaste barnen, de föräldralösa barnen, barnen från ett av de minst utvecklade förorterna – som dessutom varit sjuka i ebola – ska få gå på de finaste skolorna. Det, mina läsare, är framtiden. Och det är något som ni har hjälpt till att förverkliga.
Gloria började dansa på gården när hon såg mig komma i bilen. Sedan sprang hon. Sedan kramades vi. Sedan satt vi i knä. Sedan fick Gloria sina nya anteckningsböcker. Hennes skola börjar 3 mars. Den första skoldagen någonsin.
En anteckningsbok för varje skolämne.
Glädjen finns alltid här men i dag var nog stoltheten störst.
Ambassadens yngsta människa. Ännu för liten för skola!
Att få äga en egen penna, ett sudd, en pennvässare är här något stort.
Jag minns när jag gjorde det där. Plastade in böcker. Skrev mitt namn. Hur förväntansfull jag var inför varje termin. Men för mig var det givet – att jag skulle få gå i skola.
Min älskade lilla tjej, tar selfies som vanligt.