FN = United Nonsens
– UN? United Nations? Nej, nej! United Nonsens!
En man från UNMIL, FN-styrkan i Liberia, ligger på rygg vid poolen. Han är brun som en pepparkaka och klädd i Speedos. Med leende ögon, som för länge sedan gett upp annat än att charma damer, berättar han om hur hans land byggt polisstationer i Liberia. Polisstationer som aldrig använts. Polisstationer byggda med elledningar och vattenledningar – fast det inte finns el och vatten i regionerna där de är byggda.
– Men det ser bra ut på bild i en rapport! Fina kranar! Man behöver inte skriva att stationen inte används! skrattar han med mungiporna uppe vid öronen.
Sedan blir munnen rak igen.
– När jag började här gick jag upp till min chef och berättade om en station som byggts men aldrig använts. Han tittade på mig och sa: “Du behöver inte komma hit och berätta för mig vilket skit vi gör därborta, det vet jag redan.”
Från den dagen brydde sig de leende ögonen i första hand om damer och livets goda. Inte om stationer som byggs för hundratals miljoner och resultat som uteblir.
* * *
Men det beror förstås på vilket resultat man vill uppnå. Vill man som chef tjäna runt 100 000 kronor i månaden så är resultatet uppnått. Vill man som anställd få utlandserfarenhet och göra karriär så är resultatet uppnått.
Förmodligen finns lika många önskvärda resultat som det finns FN-personal: att bo utomlands, att göra något spännande, att fly en skilsmässa, att fly ett alkoholmissbruk, att fly ett äktenskap, att tjäna pengar, att spetsa sitt cv, att göra något för sin egen skull när barnen flyttat hemifrån, att sätta sina barn i privatskolor, att åka på ett sista (eller första) äventyr före pensionen, att man redan åkt på så många utlandsmissioner att man inte längre trivs hemma.
Det behöver inte betyda att man inte också vill göra skillnad.
* * *
Jag vet inte hur stor skillnad FN gör. När jag frågar FN-personal om de tycker att de gör skillnad får jag alltid samma svar:
– Nej!
De klagar ofta på trög administration. Att FN är som en koloss på larvfötter. Att det inte går att gå genom FN om man vill göra något.
* * *
Ändå finns det FN-personal som gör något. De svenska FN-poliserna har gått in och stöttat ett liberianskt barnhem. Inte för FN-pengar – för sina privata pengar. Svensken som jobbar i fängelset fixar belysning i cellgångarna. Inte för FN-pengar – för sina privata pengar. FN-polisen som hittade en sönderhuggen kvinna på golvet tog henne till sjukhuset. Inte för FN-pengar – för sina privata pengar.
Människor, utstationerade på en främmande planet, som hittar sätt att göra lite sense i ett mycket stort och mycket dyrt nonsense?
* * *
UNMIL har varit på plats i Liberia sedan krigsslutet 2003 och om inte annat erbjuder insatsen potentiellt intressant middagssällskap. Den består av drygt 4 000 mannar från Bangladesh, Benin, Bolivien, Brasilien, Bulgarien, Kina, Kroatien, Danmark, Ecuador, Egypten, Etiopien, Finland, Gambia, Ghana, Indonesien, Jordanien, Kenya, Kirgizistan, Malaysia, Namibia, Nepal, Niger, Nigeria, Pakistan, Paraguay, Filippinerna, Polen, Korea, Moldavien, Rumänien, Ryssland, Senegal, Serbien, Togo, Ukraina, USA, Yemen, Zambia, Zimbabwe, Argentina, Bosnien och Herzegovina, Kina, El Salvador, Fiji, Tyskland, Ghana, Indien, Litauen, Norge, Rwanda, Sri Lanka, Sverige, Schweiz, Thailand, Turkiet, Uganda, Uruguay.
