Barnen som har sex på gatan
Princess, Patience och Beatrice säljer sex på en gata i centrala Monrovia
– Vem är du? Vad vill du? Varför pratar du med tjejerna? Du måste förstå att det finns nivåer här.
Killen som trycker upp sin haka mot min i mörkret har ett vitt urringat linne och aggressiva bröstmuskler. Han säger att han heter Timbaland och äger gatan.
– Ingen äger gatan, säger jag och frågar vad han menar med nivåer.
– Nivåer. De här tjejerna har inga egna företag. Du kan inte prata direkt med dom. Vill du dom något så kommer du till mig.
Det luktar hävdelse och testosteron. Gatlyktorna är släckta. Fler killar med upptrycka hakor närmar sig. Jag tänker att det här håller på att gå åt helvete.
* * *
Ett par vita FN-jeepar kommer körandes i hög fart och instinktivt tänker jag att de ska stanna men de stannar inte. Det är inte deras uppdrag att ingripa i ett bråk över några barn som säljer sex på gatan.
Inget journalistpass gäller här. Mitt språk gäller inte heller här. Men jag förstår tillräckligt mycket av det språk som gäller här för att frigöra tid åt tjejerna jag vill prata med – jag lovar Timbaland att de inte ska förlora någon inkomst.
I övrigt måste jag hålla mig till samma regler som kunderna. Jag får inte ta in dem i bilen. Jag får inte gå med dem bort till en upplyst gata. Jag måste hålla mig i mörkret. Det finns ingenstans att sitta. Så vi sätter oss i rännstenen. Jag och barnen som säljer sex. Killarna ställer sig i en halvcirkel en bit bort med armbågarna utåt.
* * *
Princess började sälja sig när hon var 13. I dag är hon 16. En fnittrig tjej i rosa linne. Hon rymde hemifrån när var 12. Föräldrarna är döda och hennes faster slutade betala hennes skolavgifter.
– Ingen tog hand om mig. Jag kunde inte gå till skolan och jag behövde pengar. En kompis berättade om det här jobbet och jag kom hit. Jag tvingades göra det. Jag mådde inte bra.
– Hur är livet nu då? frågar jag.
– Livet är inte bra. Jag har inte lugn och ro någonstans. Jag sover på dagarna och jobbar på nätterna. Jag är rädd när jag jobbar. Vi har sex här på gatan. Timbaland bestämmer vilka män jag ska vara med, det är nästan alltid äldre män. Ibland vill de inte betala och då blir ju jag skyldig Timbaland pengar och om jag försöker ta det snacket med kunderna så slår de mig.
Priset för att ligga med Princess på gatan är 14 kronor. Hon jobbar varje natt och har sex med ungefär 50 män i veckan.
* * *
Beatrice är 18 år, hon började sälja sex när hon var 14. Hennes blåa shorts glänser i natten. Hon har varit föräldralös sedan hon var 12.
– Jag bodde med mormor men hon dog. Jag var ensam och behövde pengar. I början kändes det konstigt att göra det här jobbet, jag mådde väldigt dåligt av det. Nu känns det mer okej men affärerna går dåligt.
Affärerna går dåligt för på grund av ebolan är det utegångsförbud från midnatt. Det innebär kortare arbetstid och färre kunder.
Beatrice pratar om jobbet med hög och öppen röst. Hon förklarar att alla män måste använda kondom. För pengarna köper hon kläder. Går och shoppar med sina kompisar. Plötsligt blir hon tyst och sedan säger hon mer försiktigt, som om det egentligen inte var tillåtet:
– Men egentligen vill jag bli sjuksköterska. För jag vill ta hand om människor.
* * *
Patience vill först inte prata. Hon säger att hon är 24 år men hon ser yngre ut. När jag ställer frågor till henne kryper hon ihop, sätter vänsterhanden för ansiktet och börjar riva upp gräs från rännstenen med högerhanden.
Efter en stund säger hon argt bakom handen:
– Min pappa är död. Min farbror slutade betala skolavgiften. Några vänner berättade om gatan. Jag gjorde det på grund av grupptrycket. Jag har gjort det här hela mitt liv. Jag mår dåligt av det, har alltid mått dåligt av det, mår fortfarande dåligt av det.
Jag säger inget och hon fortsätter:
– Jag vill bli något bra, jag vill bli en bra person, min jag har ingen som kan hjälpa mig.
* * *
Tiden är ute. Killarna kommer närmare och står som en mur runt oss.
– Nu räcker det, säger Timbaland.
Jag tvekar en sekund. Sedan tar jag upp pengarna ur fickan och frågar:
– Hur mycket kostar det för alla tre för hela kvällen?
Jag ler fortfarande när jag tänker på Timbalands tappade haka när tjejerna reser sig upp och tar varandra i händerna och hoppar upp och ner och kaxigt säger till honom: "Nu åker vi hem, inget mer jobb för i kväll!" Men jag ler inte när jag tänker på att det bara var för en kväll.
I natt står de på gatan igen.
