Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad

Magda Gad är internationell frilansjournalist och debattör. Här tar hon med dig till världens bortglömda platser och ger dig sanningarna som politikerna inte vill avslöja. Frågor och förslag på granskningar mejlas till gad_media@hotmail.com.

Ännu en baby är sjuk

Magda Gad  |  Publicerad 2014-12-18 19:51  |  Lästid: 4 minuter
etu3

Efter att ha sett en baby  är det här det sista man vill se – en baby som är sjuk. Den här lilla tjejen skrivs in av sin mamma på en ebolaklinik. Om provtagningen visar positivt resultat är hennes chanser att överleva minimala. Då måste mamman lämna ifrån sig sitt barn, det kommer bli omhändertaget av personal i skyddsdräkter när de går sina ronder, och när barnet dör kommer det sprayas med en hård stråle klorinlösning och läggas i en klorinsprayad liksäck.

Det sista avskedet får mamman göra på två meters avstånd från ett staket, där hon får stå och titta in på barnet som läggs upp på en hylla inne i en liten träkur på kliniken, med liksäcken öppnad så att bara ansiktet syns.

* * *

Att små barn dör är ingen nyhet i Liberia. Elva procent av alla liberianska barn dör före fem års ålder. Orsakerna kan vara diarré, luftvägsinfektioner, malaria – sjukdomar som fortfarande skördar fler offer än ebolan.

Så varför har det aldrig vara några katastrofartiklar i medierna om alla som avlider av diarré i Västafrika?

Och varför är det så viktigt att lyfta fram just ebola?

* * *

Det finns naturligtvis många svar på de frågorna, som är mer eller mindre cyniska, men det finns en sak som skiljer den här ebolaepidemin från alla andra sjukdomar, förutom det uppenbara att den är extremt dödlig och dödar väldigt snabbt (vilket i och för sig även gäller för lassafeber som också finns här) – och det är att ebolan påverkar hela samhället.

När man tappade kontrollen över epidemin blev de insatser som krävdes för att få stopp på den enorma. Det första man måste göra när ett fall av ebola upptäcks i ett land är att spåra alla kontakter som personen har haft samt övervaka dessa.

I Nigeria gjorde man detta i höstas. Ett ebolafall konstaterades, vilket ledde till 19 fler fall, vilket i sin tur ledde till … 19 000 kontakter. Det krävdes över 800 hälsoarbetare för att spåra dessa. Kostnaden blev över 13 miljoner dollar.

Här i Liberia gick det flera månader innan någon ens började tänka på att spåra kontakterna. Och när man väl började göra det var det för sent. Det var alldeles för många att hantera i ett land som saknar infrastruktur, medborgarregister och hälsopersonal.

* * *


Det man fick göra istället var att behandla alla sjuka och alla döda som ebolafall. Det var för hög risk att släppa in en febrig patient på ett vanligt sjukhus. Det var för hög risk att låta familjerna avgöra själva om de kunde begrava kroppen eller inte.

Tänk dig nu vilka resurser som krävs och vilka samhällsförändringar som inträffar när varje sjuk och varje död ska utredas av allt från smittspårnings- till utrednings- till begravningsteam. Varje team bestående av en park med fyrhjulsdrivna bilar, ett hundratal personal, en chef, några mellanchefer och en administrationsenhet.

Tanken är svindlande.

* * *

Och för mamman som just skriver in sin baby blir konsekvenserna att hon och hennes familj stigmatiseras och ses som ett problem i granngemenskapen, även om resultatet kommer tillbaka negativt. Och är resultatet positivt måste hon lämna ifrån sig sin lilla flicka, hon får inte trösta henne och vårda henne genom sjukdomen och hon får aldrig få ta i henne igen.

För alla i samhället blir konsekvenserna att man måste sluta ha kroppskontakt, sluta ta i hand, sluta leva enligt sin kultur, sluta leva enligt sin religion och sina riter.

Allt detta kunde ha förhindrats om WHO och världssamfundet hade agerat i tid – och inte ett halvår för sent.


etu
Tonårskillen sitter nervöst och väntar på sitt provresultat. 

etu2
Det här rummet städas efter en patient som blivit utskriven. Allt skräp och alla kläder bränns, allt sprayas med klorinlösning och madrassen skrubbas med klorin.

etu4
Personalen ler inte det minsta med ögonen. Det är alldeles för varmt och blött i dräkterna. Även om man dricker två liter innan så får man huvudvärk på kvällen. 

etu5
Nya lakan puttas in via den här uppfinningsrika brädanordningen. 

* * *

Jag börjar känna ett motstånd mot att publicera sådana här bilder, i alla fall inte när det blir artiklar med bara sådana här bilder, eftersom det förmedlar att det är så här det ser ut i Liberia. Det kan också ge bilden att alla som vårdas eller begravs av ebolateam är ebolafall.

Det gör det inte. Och så är det inte.

Utanför ebolaklinikerna, med undantag för de platser där människor dör i sina hem och utredningsteam måste komma till platsen, pågår vardagslivet precis som vanligt.

Finns det några frågor kring detta så ställ dem gärna – jag kommer fortsätta förklara ebolaepidemin i morgon under rubriken: "Låt oss tala sanning om ebola"

* * *

Foto: Magda Gad

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2014-12-18 20:33